lördag, oktober 25, 2008

vardag

Fotterna hittar nu sin vag runt i den har lilla smastadsliknande delen av miljonstaden Maceió, och ogonen snuddar allt som blivit kant. Sakerhetsvakten som hela dagarna star och star och star utanfor den lilla databutiken. Jattesupermercadon dar snabbkassan tar upp till 30 varor och dar du kan utrusta hela ditt hem genom bara ett enda besok. De tre aldre herrarna som alltid sitter utanfor baren som aldrig oppnar. Den smala granden med tre folkabubblor. Sopinsamlingarna som ar formade som skattkistor och for dem som samlar skrap kanske ocksa ar nastan just det. Musikforsaljarna med sina mobila speldosevagnar. Kladaffarerna dar ett par jeans kostar 1200 kronor men stenlaggningen utanfor ar sprucken. Tvattlinorna, hastkarrorna, byggteglet. Stranden med flagnande fiskebatar, blottat korallrev och ett trasigt segel. Den starka smaken av cachaça i en caipirinha med mer sprit an sockerlag. Hur ljuset under ett solparasoll har en annan farg. Den svarta labradoren bakom rott galler som alskar alla som vantar pa bussen vid hans hus. Hur telefonlinorna blir till linor av ljus nar solen gar ner. Gulgra dammig jord.

Det ar latt att bli distansierad fran faltstudiet har. Den har verkligheten, har pa skolan, ar sa valdigt mycket skyddad verkstad. Jag klagar men tar mig inte riktigt loss fran det, sager –satsa du pa spraket nu, du far resa vidare snart. 4 dagar kvar har nu. Sen 104 mil buss till Fortaleza. Det ar da det borjar.

Inga kommentarer: