måndag, november 03, 2008

en halv tungkyss i Brasilien



En ståtlig halvarab med röd sadel och röda tömmar och en vilja att springa mycket snabbare än den andra hästen. Mina skräckslagna ben hårt runt sadeln. Så där snabbt kan ju inte jag galoppera. Fast jag i all min hjälmlöshet (som aldrig kändes starkare än då) nästan föll av en gång så krampade musklerna fast mig på hästen hela vägen tillbaka. Småflicksdrömmen om häst och morgon och sandstrand sveptes in i skräck och frihetskänsla. Som att åka slalom eller motorcykel, alltid precis bortom kontrollen, för att kunna dö –men dö lycklig.

Vidare till sanddynerna med hästpojkarna som på latinovis flörtar ohejdat hela vägen. Vild galopp upp på öken-wannabesanden med hästens ägare bakom ryggen och photo-opportunity,
-(kind)puss! ropar vännen med kameran och jag vrider mig om mot honom och tror att det är en sån jag ska få men möts av en blöt tunga och faller nästan av av skratt och förvåning och hickar fram –"med tungan, *skratt, flämt* han försökte ge mig en tungkyss!" Och inget var så roligt som just det där och då och öknen som fanns runtomkring och allt och livet och skrattkramp i magen som bästa fjortis. Sen rider de iväg och vi vandrar och sitter på en sanddyn och ser månen lysa starkare över vår del av världen.
Vinden suddar ut fotspåren.


1 kommentar:

Jonas A sa...

Ojojoj. Romantisk månskensridtur of brazilian löööv ;)