tisdag, oktober 13, 2009

min koldioxid, ditt syre


Min mamma älskar orkideer. När jag flyttade nu senast så fick jag en bebisorkide av henne, för att liksom ge lite blomster och fägring bland mina annars bara gröna krukväxter. Jag försöker lite nervöst göra det bästa jag kan för att få den att överleva, och den har nöjt blommat på nu för fullt i över en månad.

De senaste dagarna har jag märkt att en av "sidoplantorna" till blomman har börjat skjuta ut nya små ljusgröna tentakler, och dessutom håller den på att göra en ny blomstängel! Jag är helt förbluffad, vadan detta? Tydligen gör jag något som är bra i alla fall. Den står i ett väldigt soligt fönster, jag vattnar den alltsomoftast inte, och dessutom står den precis vid min fåtölj där jag typ lever. Så, min koldioxid, plantans syre. Heja, heja!
I övrigt virkar jag på i gult, och håller på att sy ihop mina mormorsrutor till något.

2 kommentarer:

Ullfull sa...

Orkidéer trivs hos mig oxå! De får vatten max varannan månad! Lycka till!

hoppetossa sa...

Jag vet inte om det har med hösten att göra men jag känner sådant behov av gult. Därför blir jag lite extra glad när jag ser dina gula projekt. Fru Inez