onsdag, april 27, 2011

som bär

Tack alla ni fina som kommenterat, gillat, läst och känt igen er i mina många ord i förra inlägget. Slås av hur det nästan alltid är så, att när man öppnar och berättar om det som man oftast vill vara tyst om, så visar det sig att så många nickar medhållande och igenkännande. Att vi ändå, både i banala och större saker, är så lika, vi människor.

Inga kommentarer: